samedi 21 février 2015

Det bästa huset i den bästa staden

"Folk får säga vad de vill, jag tycker att Marseille är den bästa staden!" säger en av mina grannar i korridoren. Och jag har hört flera som älskar den här stan.

Jag har äntligen kommit hit!

Om man står i Vieux Port, gamla hamnen i Marseille, mitt på dagen, så glittrar vattnet och alla souvenirer i marknadsstånden. Folk sitter i sina båtar, eller på något dyrt café, eller direkt på kajen och äter pick-nick och läser. Om man fortsätter upp från hamnen, längs med den stora shoppinggatan Canebière ... genom de nordafrikanska kvarteren ... uppför smala, vindlande gator med sina regelbundna hundskitar ... förbi bagerier, tobaksaffärer och frukt&gröntförsäljare, minst en av varje i varje kvarter ... så kommer man fram till det bästa huset i hela Marseille. Och där bor jag, just nu!

Det här stora, fina huset är egentligen huvudkontoret för en (två? fler??) organisationer som sysslar med marknadsföring, men för att tjäna lite pengar hyr de också ut rum till studenter som jag. Första kvällen när jag kom, och mina handledare hade tagit emot mig på tågstationen St-Charles och tagit med mig ut på restaurang, skjutsade de mig hit. Och här blev vi mötta av världens gulligaste, charmigaste engelska i sina bästa år! Hon visade mig runt i huset, pratade glatt på, och visade mig tillslut till mitt rum - där till och med sängen var bäddad. Jag kunde ha kramat henne, där och då, så trött och tacksam var jag. Förstår ni vilken slags människa hon är??

Förutom min tedrickande vän, så vimlar det här huset av spännande människor. En morgon när jag stod och gjorde frukost i köket, hörde jag plötsligt filmmusik. Jag tittade bakom en dörr ... och hittade en holländsk datatekniker! Ett fint exempel på en "skön snubbe", som Christer P skulle ha sagt. Jag lyssnade i säkert en kvart om hur man gör en dvd eller ett radioprogram, medan tekannan kokade upp, och jag märkte inte att tiden gick. Den där dörren i köket visade sig leda till rena skattkammaren ... Nåja, nästa dag tittade jag in i köket på eftermiddagen, och råkade hamna mitt i ett bokcirkelmöte! Man vet aldrig vem man ska träffa på, liksom. Jag har också två grannar på den här våningen, som är supertrevliga. En kul grej är att vi alla tre kan höra varandra sjunga genom väggarna. Lite som himlen, alltså.

Jag hade tänkt berätta lite mer om min praktik, och om hur det är att komma till ett nytt ställe, men det får bli nästa gång. Till alla mina klasskamrater som också är ute på praktik eller pluggar, jag tänker på er! Visst är det lite spännande att börja någonting nytt? Och jag har en känsla av att vi har sett långtifrån allt ... Om ni njuter av eller är frustrerade över det nya, kom ihåg att det finns mycket mer att upptäcka. Till släkt och vänner, ni vet ju att jag inte riktigt hade planerat det här året - möjligheten "bara dök upp". Det är förstås spännande och lite jobbigt med förändringar, men om det fortsätter i den här stilen, kommer det bli en toppenvår.

Au revoir! Vi ses snart igen!