vendredi 6 mars 2015

Tredje Arrondissementet

Jag måste berätta lite om kvarteret där min kyrka ligger. Tänk dig ett kvarter i Frankrike, ett i Marocko, ett i Algeriet, Tunisien och Egypten. Blanda om lite grann, klipp och klistra, och sätt in det i Marseille. Välkommen till Tredje Arrondissementet!

Låt oss klara av presentationerna först. Det är klart att det finns några människor här som anses vara ”utlänningar”. Det finns några som inte har några papper, och några som lever på existensminimum. Med allt som det för med sig ... Tyvärr. En sak är säker - de är mer riktiga fransmän än mig. Men först och främst är de grannar, vänner och bekanta.

”God dag, god dag! Hur mår du? Och din familj? Dina föräldrar …? Åh, bra! Om du behöver något – vad som helst, det kan vara pengar, det kan vara mat – så säg till!”
*
”Det här är Charlotte, hon är här för att jobba med oss i tre månader.”
”Trevligt att träffas. Välkommen! Om du är hungrig någon gång och inte har några pengar, kan du komma till mig, jag ser till att du får något att äta.”
”Oj, tack så mycket!”
*
”God dag, mademoiselle! Vill ni beställa?”
”Åh … ja, tack. En pizza armenienne och en stor sallad, för fyra personer.  Det är min chef som beställer, vi ska äta lunch tillsammans, alla som jobbar –”
”Åh, är det för J! Genast, mademoiselle. Du kan betala senare. Och ta med den här koppen te till honom. Hälsa från mig!”
*
”Hej. Jag skulle vilja bjuda er alla på cous-cous!”
*
”God dag, mademoiselle. Tycker ni om hundar?”
”Öh … Ja …?”
”Vill ni köpa den här?”
Jag: *helt paff, och vet inte hur jag ska reagera*


En solig dag i Tredje.
Svårt att välja i bageriet!
Frukt & grönt & lite allt möjligt.

1 pizzabit, 10 kr!


Ser ni framför er hur kvarteret ser ut nu? Det ser ut som vilket franskt kvarter som helst, fast med sin moské och ett lite högre antal kebabsäljare.


PS. Och nej, jag kom inte hem med någon hund den dagen! 

Kyrkan, kebabstället, kusten och en "blind friend date"

Innan jag lämnade Sverige hade jag samlat på mig en massa tips om människor att hälsa på, ställen att se, saker att göra. Så här ser resultatet ut så här långt …

Kyrkan: Det var väldigt spännande att träffa människorna i kyrkan för första gången! Det är ju här jag ska göra min praktik, så jag kommer spendera mycket av min tid med dem. Hur skulle de vara …? Till och börja med kan jag säga på en gång: de är inte tråkiga och stela, långt därifrån. Jag fick gå ett varv och hälsa (kindpussa) på alla, och jag kom inte ihåg hälften av namnen, men deras värme och vänlighet kommer jag ihåg! Nästan alla frågade om jag hade bott in mig ordentligt, om jag behövde något. ”Så länge du är här, är det här också din kyrka, kom ihåg det. Vi hoppas du ska trivas!” Vad ska man säga?

Kebabstället: Tydligen så ligger Marseilles bästa kebabställe två dörrar ifrån kyrkan. Nu har jag varit där! Jag har visserligen inte ätit deras kebab … Jag måste komma tillbaka, alltså. Men de har den bästa sallad jag ätit på länge! Sallad, tomater, ost, oliver, vinaigrette – jag kan drömma om det här …

Kusten: Marseille är en storstad, med mycket, mycket bilar, överallt, och trånga gator. Om man vill ut i naturen, andas frisk luft och se blå himmel kan man åka ut ur stan och vandra längs kusten. Jag har hört att det ska vara sagolikt! Så, i eftermiddag ska jag packa ryggsäcken med vatten, macka och kakor (till tjejerna), ta fram kängorna, och så ska vi ge oss ut och fotvandra. Vi får se om det var så fantastiskt som alla säger …

En ”blind friend date”: ”Om du åker till Marseille, måste du träffa Emme, hon bor typ där!” Med mina vänners vänner behöver jag aldrig ha en ensam stund i Marseille, om jag inte vill! Så, en eftermiddag träffade jag en kompis till min kusin på ett crêperie i stan (restaurang där man äter crêpes). Jag har träffat henne en gång förut när vi var tonåringar, och det var jättekul att träffa henne nu, och få höra fortsättningen på hennes liv, liksom.

För mig är det lite det här som resande handlar om: träffa människor, dela deras liv & göra något vettigt. Håller ni inte med?

Familjen: nu vet ni att jag har det bra, och har människor runt omkring mig! Klasskompisar: jag misstänker att ni också har fantastiska historier om fantastiska människor att berätta när vi ses igen … Ha det så gott så länge!


Och så här fantastiskt var det!