Jag måste berätta lite om kvarteret där min kyrka ligger.
Tänk dig ett kvarter i Frankrike, ett i Marocko, ett i Algeriet, Tunisien och Egypten.
Blanda om lite grann, klipp och klistra, och sätt in det i Marseille. Välkommen
till Tredje Arrondissementet!
Låt oss klara av presentationerna först. Det är klart att det
finns några människor här som anses vara ”utlänningar”. Det finns några som
inte har några papper, och några som lever på existensminimum. Med allt som det för med sig ... Tyvärr. En sak är säker - de är mer riktiga fransmän än mig. Men först och främst är de
grannar, vänner och bekanta.
”God dag, god dag! Hur mår du? Och din familj? Dina föräldrar
…? Åh, bra! Om du behöver något – vad som helst, det kan vara pengar, det kan
vara mat – så säg till!”
*
”Det här är
Charlotte, hon är här för att jobba med oss i tre månader.”
”Trevligt att
träffas. Välkommen! Om du är hungrig någon gång och inte har några pengar, kan
du komma till mig, jag ser till att du får något att äta.”
”Oj, tack så mycket!”
*
”God dag, mademoiselle!
Vill ni beställa?”
”Åh … ja,
tack. En pizza armenienne och en stor
sallad, för fyra personer. Det är min
chef som beställer, vi ska äta lunch tillsammans, alla som jobbar –”
”Åh, är det för J! Genast, mademoiselle. Du kan betala
senare. Och ta med den här koppen te till honom. Hälsa från mig!”
*
”Hej. Jag skulle vilja bjuda er alla på cous-cous!”
*
”God dag,
mademoiselle. Tycker ni om hundar?”
”Öh … Ja …?”
”Vill ni köpa
den här?”
Jag: *helt paff, och vet inte hur jag ska reagera*
 |
| En solig dag i Tredje. |
 |
| Svårt att välja i bageriet! |
 |
| Frukt & grönt & lite allt möjligt. |
 |
| 1 pizzabit, 10 kr! |
Ser ni framför er hur kvarteret ser ut nu? Det ser ut som
vilket franskt kvarter som helst, fast med sin moské och ett lite högre antal
kebabsäljare.
PS. Och nej, jag kom inte hem med någon hund den dagen!
