En hälsning från Monsieur Jabbez

Jag skulle ju bara ut och köpa lite grönsaker!

Sedan hamnade jag mitt i en spännande loppmarknad, några klädaffärer, och i hamnen råkade jag hamna på en liten algerisk farbror, Monsieur Jabbez. Innan jag visste ordet av, satt jag och lyssnade på hans livshistoria, alldeles gratis. Jag var lite stressad, för jag behövde åka hem och laga mat, men man avbryter inte en bra historia! Jag önskar jag kunde berätta den för er, men dels är det inte riktigt respektfullt mot Monsieur Jabbez (jag glömde tala om för honom att jag har en blogg), dels är den alldeles för lång. Men när jag hade hört den, fick jag intrycket att Monsieur Jabbez ville ge mig någonting värdefullt. Han hade gett mig en vacker historia, och lite av sin tid. Här ska ni få höra två guldkorn från honom:

”Man måste arbeta för att leva, mademoiselle. Inte tvärtom! Det finns så många människor som bara rusar på, bara för att tjäna pengar, som aldrig tar sig tid för att leva, för det som verkligen betyder något. Att träffa en vän. Att äta en superb cous-cous. Att ta en promenad. Familjen! Låt mig berätta om den gången …”

”Man måste ge åt andra, mademoiselle, speciellt av sin tid. Det är det bästa sättet att leva. Om du ger, det är då du får tillbaka. Glöm aldrig det! Glöm aldrig ta dig tid för att leva!”

”Nej då, monsieur Jabbez.”

Well, you heard the man.

 

På grönsaksmarknaden i Noailles. Hur fint som helst! 

Jag kom hem fyra timmar senare, med en Alexandre Dumas i fantastiskt skick, färska grönsaker, presenter till de där hemma och färsk livsvisdom. Lite rikare, alltså.